sammanställt av Rolf Estelle
Nu kan det vara dags att sammanfatta vad våra amerikanska släktforskare och vår egen släktforskare Gunnar von Heideken har kommit fram till. Nedanstående ättetavla är hämtat från hans rapport till Filip Wijkström år 1920. När jag granskat de amerikanska uppgifterna och funnit fler uppgifter har jag fört in dessa i stamtavlan. Filips egna kommentarer från den 30 maj 1922 finns också medtagna. Hela von Heidekens rapport finns hos mig och hos många andra i släkten.
Ätten Stella, från Neapel, enligt handling från år 1011.
Hans avkomling är:
Bertrand-Raimbaud d´Estelle i Toulon, avlägger trohetsed till Kung Robert, greve av Provence, den 14 mars år 1270.
Så långt är allt väl! Vad avser vår släkts tidiga historia väntar sedan ett avgrundsdjupt gap på cirka 250 år. Den mörka medeltiden, som epoken ibland kallas av historiker, är vad avser Estellarna förvisso mörk för att inte säga nattsvart. När vi närmar oss 1500-talet har det däremot börjat ljusna ordentligt.
D´Estelle
Seigneur de la Plage d´Aren en Provence
Histoire héroique et universelle meddelar följande ätteledning för familjen Estelle med angivande av årtalen för giftermål samt uppgift om den “notaire” inför vilken äktenskapet ingås.
Bertrand-Raimbauds avkomling är
I. Jean-André d´Estelle, som år 1515 kommer till Marseille, är ”commissionnaire royal, som amerikanerna hänvisar till som sin franske anfader.
Son
II. Francois d´Estelle, gift med Anne de Ripert den 5/1 1542
Son
III. André d´Estelle, écuyer (väpnare), gift med Madele-ine de Sicolles 8/2 1572
Son
IV. Pierre (I) d´Estelle, écuyer, gift med Anne de Rénalde 28/12 1622, dotter till Balthazar de Rénalde och Jeanne de Fandrau
Son
V. Pierre (II) d´Estelle écuyer, gift med Gabrielle de Moustier 8/8 1652, d.31/12 1721. kungens rådgivare, fransk konsul till Thouan
Barn
a. Anne, gift med André de Fauris de Beaune 3/11 1683
Son
VI.b. Jean-Baptiste d´Estelle, ”Messire”, fransk
konsul i Marocko och Syrien. Överborgmästare i Marseille. född 1673, död 15/1 1723 (eller 1733).
Gift 1699 med Elisabeth de Bonneau de Roquebrune.
Bror
VI. c. Möjligen Jean-Francois d´Estelle, negociant, (grosshandlare), gift med Madeleine Aubert
Son
VII. Matthien d´Estelle, född 1721, död 1781
Gift med Marie Duquesnoy 1/2 1752, född 1737 och död 1807.
Son
VIII. Jacques Matthien d´Estelle, född 1754 (eller 1758?) död 25/11 1815, bourgeois, propriétaire. Gift med Ursule Thérèse Sophie d´Oraison den 19/7 1791. Född 1768, död 30/6 1832
Son
IX. Louis Paulin Victor Amadée d´Estelle, född den 16/2 1804 i Marseille, Frankrike, död 14/9 1867 i Döderhult/Oskarshamn, Sverige. Gift 1.a gången med Karin Kjelleström den 14/8 1835. Född 1805 och död 1847. Gift 2:a gången 1848 med Emilia Augusta Dahlgren, född 1829, död 1891.
Systrar till Amadée
Rosine, född 1794, död 6 maj 1800
Marie Virginie Victoire, född 1798, död 25 maj 1799
Marie Jean-Baptiste Claudine, född 12 september 1810, död 26 februari 1822
Ovanstående släktledning är från och med den först kände medlemmen till och med VI b. Jean-Baptiste d´Estelle, född 1673, hämtad ur Histoire Héroique et Universelle de la Noblesse de Provence, (Avignon 1757) och uppgjord av en Monsieur d´Hozier på tillskyndan av Jean-Baptistes son, André Jean Baptiste d´Estelle som härigenom bevisar sin gamla rätt som adelsman och sålunda slipper ifrån en påbjuden ny introduktion såsom sådan.
Leden VI.c Jean-Francois d´Estelle till och med IX. Louis Paulin Victor Amadée Estelle har fullt tillförlitligt framgått genom forskningar år 1920 i Marseilles kyrkoböcker och departementsarkiv, utförda av Gunnar von Heideken på uppdrag av Filip Wijkström. Jean-Francois d´Estelles släktförhållande till Jean-Baptiste d´Estelle har inte med säkerhet kunnat fastslås men inget hindrar att dessa två är bröder. Är detta förhållandet bör den förestående släktledningen vara riktig.
VI b. Jean-Baptiste d´Estelle, har också en äldre son
VII. André Jean-Baptiste d´Estelle, ”Seigneur d´Aren” och écuyer, gift med Madeleine Curraud 21/4 1730. I detta äkten-skap föds minst fem barn, nämligen:
VIII. Henri-Francois Laurent d´Estelle
Claire, gift 22/9 1754 med Charles Gaspard de Laugier, ”seigneur de Beaucouse, chevalier de l´ordre de S:t Louis et commendant pour le Roi á Lanterbourg (Alsace)
Jean-Baptiste Antoine född 17/1 1740
Marie-Marguerite född 24/3 1741
Victor, död 3/5 1751
Wijkström: ”Herr von Heidekens forskningar slutar med den 30 juni 1832 då Ursule Thérèse Sophie d´Estelle, född d´Oraison, avlider 64 år gammal. Sålunda saknar man ännu uppgifter rö-rande de senaste släktleden av familjen Estelle i Frankrike. Herr von Heideken skriver emellertid”: ”Familjen fortlever ännu. Dess huvudman synes vara en gammal M. Estelle fd. köpman i Marseille, men för två år sedan (alltså omkring 1920) bosatt på en egendom i Provence. Han har en son, bosatt i Paris och gift med en vicomtesse samt en dotter, gift med apotekaren Janoux i Marseille; Rue Tapis vert.
Familjen Estelle eller d´Estelle som den omväxlande kallas – efter revolutionstiden givetvis endast Estelle- hör utan tvivel till den gamla feodaladeln i Provence, dit den enligt äldre källor, – se bilagda utdrag ur ”Histoire héroique et universelle de la Noblesse de Provence”, av Artefeuil- synes ha inkommit från Italien till Toulon. Därifrån inflyttade den under 1400 – 1500 – talen till Marseille, där den alltsedan haft sitt stamtillhåll och med vars patricierfamiljer den under årens lopp blivit befryndad, Bland andra nämns år 1677 ett äktenskap mellan en d´Estelle och en Clary, en redan då mycket framstående familj, fastän den väl knappast anade att den en gång skulle stiga så högt i graderna”.
(anm: Desirée Clary blev svensk drottning, gift med Carl XIV Johan, vår förste kung av ätten Bernadotte. Desirées äldre syster var gift med kejsar Napoleon I: s äldste broder Joseph som genom kejsaren sattes som kung av Neapel och sedan som kung av Spanien. Dessutom vet vi att Desirée som mycket ung hade varit förlovad med Napoleon.)
”Estellarna synas ha delat sig i en mängd grenar och med det ofullständiga skick, vari Marseilles kyrkoböcker liksom också de i departementsarkivet förvarade utdragen ur desamma befinner sig, har det varit vanskligt att framkonstruera en tillförlitlig härledning. Sammanhanget med den gamla familjen anses emellertid oomtvistligt och av de bifogade utdragen ur kyrkoböckerna, som jag ordnat kronologiskt, kan Du själv (min anm: Filip Wijkström) välja ut några lämpliga stamfäder. Fyra led bakåt från den omtalade Louis Paulin Victor Amadée låta sig dock fastställas.
En av familjens mest kända medlemmar under senare år-hundraden var Jean-Baptiste d´Estelle, omnämnd även i Emile Perriers arbete ”Les bibliophiles et les collectionneurs de Provence”, Marseille 1897. Han var négociant (anm: grosshandlare) i sin hemstad som så många andra av släkten, beklädde ämbeten som fransk konsul i Marocko och Syrien och blev efter hemkomsten ”premier échevin” – närmast överborgmästare – samt utvecklade under pesten i Marseille 1720 – 1721 så mycket mod och rådighet att gamla urkunder beteckna honom såsom stadens räddare. Det är otvivelaktigt efter honom som en gammal gata är uppkallad, Rue Estelle och eftersom vartannat hus i staden innehåller en bar finns också en Bar Estelle”.
Min släkting Bo Dahlgren, bosatt i Frankrike, har förmedlat ”nya” uppgifter om denne vår mest berömde anförvant. Uppgifterna kommer från ett franskt TV-program om historiska händelser med bl.a. den fruktansvärda pesten som härjar i Marseille i början på 1700-talet. Det intressanta är att vår hjälte Jean Baptiste, som anses ha räddat staden, också är en av de närmast ansvariga för att pesten kommer in och kan sprida sig. Här följer en sammanfattning av programmet.
Fartyget Grand – Saint – Antoine är på väg tillbaka från Sy-rien till Marseille, efter stopp i Tripoli och Livorno, med ett dussin förlorade män. Det anländer till Brusc nära Toulon den 14 maj 1720. Lasten av dyrbara tyger, silke och bomull, som uppskattas till omkring hundra tusen kronor, visar sig vara förorenad med loppor som bär på pestbakterier.
Jean – Baptiste Estelle
Staden Marseille styrs vid denna tid av fyra adelsmän, valda av sina innevånare: Jean – Baptiste Estelle, Jean-Pierre Moustier, Jean – Baptiste Audimar Dieudé och Balthazar. En viktig del av lasten tillhör köpmannen Estelle, överborgmästare i staden och två av hans kollegor.
De ansvariga, som ignorerar offren bland passagerarna och sjömännen, likaså rapporten från fartygets läkare, vägrar att inse faran i situationen. För köpmännen, som är inblandade i denna handel, är det viktigaste att kunna leverera varorna till den årliga mässan i Beaucaire i Gard, en av de största marknaderna i Frankrike den sista veckan i juli. Estelle anklagas för ”att ha intressen i lasten” och att ha bidragit till lossningen av ”ännu misstänkt gods.”.
Kaptenen på fartyget får order att återvända till Livorno för att där begära en ”frisedel”, det vill säga ett intyg som täcker deras ansvar och som levereras utan svårighet. Med detta intyg kommer fartyget till hamnen i Marseille den 25 maj 1720 och förtöjs.
Det oundvikliga händer. Den 9 juli är pesten officiellt dekla-rerad i Marseille. Regenten Philippe d’ Orleans beordrar den 28 i samma månad att bränna skeppet. Denna order utförs senare och den 26 september sjunker Grand – Saint – Antoine i havet. Det förkolnade vraket hittas 1978 nära ön Isle de Jarre.
Det är sista gången som pesten utbreder sig i Frankrike. Den sprider sig till Aix, Toulon, Arles, Avignon och Mende. 45 000 personer i Marseille och dess omgivningar avlider, nästan halva befolkningen i staden. 70 000 faller offer i resten av Provence och mer än 80 000 ytterligare i Gevaudan och på andra håll. Den största tragedin i Frankrike under sjuttonhundratalet orsakas alltså av en handfull köpmäns girighet.
Köpmännen Estelle, Audimar, Dieudé och Moustier, brotts-lingar eller medbrottslingar, är i första hand ansvariga för kata-strofen. Alla överlever och adlas för sina insatser, liksom den praktiserande läkaren, varav vissa dessutom kräver orimliga avgifter för sina tjänster av de omgivande kommunerna.
Så Jean Baptiste och ätten Estelle blir nu adlad en andra gång. Nu för sina heroiska insatser att hjälpa så många stackare som möjligt i Marseille när pesten väl bryter ut. Sagan om vår hjältes insatser, som vi läst så mycket om, stämmer trots allt. Kanske vi ändå har anledning att omvärdera honom lite grand? Han verkar ha försökt gottgöra sina synder med en enorm handlingskraft. Den gamla gatan i Marseille får säkert fortsätta att bära hans namn.
Rue Estelle, Marseille
