Förord
av Rolf Estelle
Ända sedan jag var ung har jag fascinerats av historien om den mystiske unge fransmannen som kommer hit med osäkra motiv. Fantasin har satts i rörelse. Späs på när äldre släktingar berättar om det ena mysteriet efter det andra om t.ex. hans härkomst. Är jag släkt med kejsaren Napoleon? Varför kommer Amadée hit? Varför gömmer man honom i Småland? Vilka är de som gömmer honom? Håll med om att sådana myter och mysterier kan sätta fart på mångas fantasier!
Med tiden har många ”historier” säkerligen blivit allt mer vidlyftiga, utmålats mer spännande eller helt enkelt genom fantasifulla gissningar ”byggts på”. Om man ska tro professionella släktforskare är sådana mänskliga beteenden mycket vanliga. Så det gäller att vara lite extra uppmärksam när muntliga berättelser verkar ”dra iväg” för långt.
Innan jag ska ”kilar vidare” ska jag skriva en släktkrönika över min anfader Amadée Estelle och hans släkt. Som ett mantra har jag upprepat detta. Ett typiskt nyårslöfte eller ett alltför vagt uttalat mål. Men utan att det hänt något alls. Förrän nu! Familjen och ett intensivt arbetsliv som egen företagare tog under aktiva år mina kreativa resurser i anspråk. Och så ska det förstås vara. Släktforskning är definitivt en gren som främst släkters veteraner ägnar sig åt. Äntligen kan jag riktigt dyka ner i ”ämnet”. Låta nyårslöftet fara och flyga. Nu när jag har tiden att ta del av dokumenten, kan ta alla kontakter, ringa, maila, resa, träffa engagerade släktingar. Historia har alltid varit ett av mina stora intressen. Och jag gillar att skriva. Så varför inte kombinera dessa intressen? Att förädla den släktforskning som tidigare generationer så förtjänstfullt utfört.
Vem skriver jag för? För min egen skull. Jag skriver för att det är så vansinnigt roligt! Att ta reda på mer. Att täppa till hål i mytbildningen. Och ju mer jag tränger in i ämnet, ju roligare har det blivit. Men det är klart att jag hoppas att mina släktingar också ska ha behållning av innehållet liksom att kommande generationer ska finna berättelsen om sin anfader läsvärd. Mina barn, Madeleine och Fredrik, har under åren fått höra sin pappa orera om Estelle, Mina barnbarn är ännu inte vaccinerade mot släkthistoria. Den som lever får se!
Jag har definitivt inte arbetat ensam. Tack och lov mötte jag 2010 två för mig nyfunna släktvänner som verkligen bidragit till arbetet och som gett mig ny kunskap om släktgrenar som jag inte vetat så mycket om. De är mina bryllingar Agneta Lundeberg (släktgrenen Brun) och Thomas Julin som ska ta åt sig äran för denna krönikas tillkomst. Alla har forskat tidigare i ämnet. Alla har mer tid nu. Och alla tre har samma släktrelation till Amadée. Han är vår farfars morfar.
En tidvis intensiv telefon- och mailtrafik, utbyte av dokument och bilder, fördelning av uppgifter mellan oss har varvats med möten. Och inte minst viktig är glädjen när vi kunnat fira segrar när någon avslöjat nya hemligheter som t.ex. när Thomas hittar ett hittills okänt barn. Vi har också rest i Amadées fotspår genom Småland, besökt de gods och gårdar som han arrenderar. Under gång har vi haft stöd från intresserade släktingar, vars antal ökat i takt med arbetets gång. De släktgrenar, förutom min egen, som stammar från vår anfader är familjerna Brun, Julin, Dahlgren och Wijkström.
Den franska delen bygger på det forskningsarbete som den svenske arkivmannen och släktforskaren Gunnar von Heideken utförde på uppdrag av min farmors bror överstelöjtnanten och affärsmannen Filip Wijkström. Detta ägde rum år 1920 på plats vid olika institutioner i Paris och i Marseille där von Heideken forskade i departementsarkiv för Provence.
Att Filip Wijkström var så intresserad av att bekosta ett sådant ”konsultuppdrag” berodde säkert på att han var gift med en ”Estelle”, vars mamma, Julie, var dotter till Amadée. Men släkterna Brun, Julin och Dahlgren har också all anledning att känna stor tacksamhet för hans oerhört noggranna och detaljrika släktforskning. Genealogi var ett av hans riktigt stora intressen. Hans piktur på megastora pappersark är en fröjd att läsa där han med bläckpenna i pytteliten men tydligt läsbar form kan avläsa hundraåriga släktskapsband långt upp i svensk medeltid. Det är ett storslaget arbete som han utfört.
Min faster, Britta Estelle, f.1909, d. 1990, var också en engagerad släktforskare som bidragit mycket till mina kunskaper om släkten och därmed till bokens tillkomst. ”Fröken Estelle”, som hon krävde att bli titulerad, hade förvisso sina sidor som en lite ”förnäm” och bördsstolt person men hennes intresse för släkthistoria var genuint och har resulterat i en stor samling dokument och fotografier.
Hos henne fanns också ett dubbelt intresse. Filip Wijkström och hennes pappa Fredrik Estelle blev svågrar. Fredrik gifte sig med Filips syster Ellen och Filip med Fredriks syster Ella. Att hennes mamma och pappa därigenom involverades i varandras släkter måste för en släkthistoriskt intresserad person ha gett lite extra motivation. Två syskonpar som gifter sig med varandra är nu inte så ovanligt. Som ett bevis för detta påstående kan nämnas att två döttrar till Amadée gifte sig med två bröder, båda apotekare, i släkten Brun.
En annan källa som jag, tack vare Olle Hjortsberg (Brun), haft tillgång till är två amerikanska släktkrönikor. Det är en spännande läsning om hur våra gemensamma ättlingar från Provence via Nederländerna och England utvandrar till Nordamerika redan på 1650-talet! I dem kan man läsa att släkten har hållit sig med ett eget motto:
SIDUS ADSIT AMICUM!
The stars are friendly!
I Amadée Estelles liv får man nog säga att stjärnorna lyste rätt klart för att ledsaga honom i hans vandring på jorden. Här och där i berättelsen måste jag dock erkänna att vi inte vet allt. En hel del står fortfarande skrivet just bara i stjärnorna.
Rolf Estelle
Strandås, Ljusterö
December 2013
Ur Svenska Släktkalendern 1982
Den säkra släktledningen börjar med Jean Francois d´Estelle, grosshandlare i Marseille, som i äktenskap med Madeleine Aubert hade sonen Mattieu d´Estelle,f.1721.d. 1781, gift 1752 med Marie Duquesnoy,f.1737.d.1807. Deras son Jaques d´Estelle. f. 1758.d.1815, gift 1791 med Sophie d´Oraison, f.1768.d. 1832 hade sonen Louis Paulin Victor Amadée d´Estelle, som 1819 kom till Sverige och från vilken den svenska släkten Estelle härstammar. Hans hustru Karin Kjelleström var dotter till sjökapten Sven Nilsson Kjelleström./Sv Släktkalnedern 1927. Ovannämnde Jean Francois d´Estelle var möjligen bror till Jean Baptiste d´Estelle,f.1673, överborgmäsatre i Marseille, vilken släkt inflyttade 1515 till Marseille där den räknas som adlig och uppges härstamma från Neapel. Släktnamnet har här i Sverige även upptagits på kvinnolinjen. Se yngre släkten.
