Brevet från H. G. Wallberg till Anna Beata Raab på Ryssbylund av den 3 november 1819 ”ang. transport mm av gossen Estelle” är en intressant läsning. Inte minst som ett exempel på hur man skriver till varandra på den tiden. Och visst kan vi väl undra varför familjen Raab tar hand om och betalar pojkens kostnader för att ta sig till Sverige för att sedan försörja honom till dess han kan klara sig själv.
”Högvälborne Fru Friherrinna!
Jag hade ej tillfälle att med sista posten tacka min nådiga Friherrinna för Brefvet af d. 24 october och på det intet hinder måtte möta börjar jag nu detta 2:ne dagar före postens afgång. Estelle är ännu kvar hos mig. Capiten Brandtman med hvilken han skall följa är icke segelklar och skall först blifva det om lördag den 6 dennes. Ingen annan lägenhet gifves och intet kan han få ett bättre fartyg att följa med än detta; Ty att tänka på att skicka Estelle landvägen på egen hand är alldeles omöjligt: han kan icke det minsta reda sig och oaktadt alla efterspaningar kan jag intet få tag i någon som kan taga honom med sig.
Min nådigaste Friherrinna måste således förlåta att jag ej antager detta project. Olyckor kan visst hända och det ofta nog till sjöss i synnerhet denna årstiden – men Capiten Brandtman synes mig en expirimenterad man och som förut nämnt, för ett godt fartyg, så att man bör hoppas på det bästa. För öfrigt har jag recommenderat unge Estelle hos Capiten att han i alla hän-delser skall vårda honom, hvilket han lofvat.
Att upplysa om Estelles engagement med Capiten Arfvedson om orsaken hvarföre han intet kom med Capiten Dittmer mm vore för vidlyftigt. Han får derom sjelf bäst göra besked. Mig har han synts oskyldig, om det annars är sanning hvad han sä-ger.
Härjemte följer en nota såsom likvid för hvad jag uppburit och utgifvit för Estelle. Min fordran blir inalles 23 RD 4 sk Riksgäld. Det om Estelles hittransport ordentligt slutade Contract och af gamle Consuln Fölsch ordentligt verificerat, följer denna Nota behörigen qvitterat af Capiten Arfvedson. (anm. Fölsch är svensk/norsk konsul i Marseille och tydligen ordnat Estelles resa till Sverige)
Derutaf inhemtas att afhandlingen är laglig och att Capiten Arfvedson icke skulle ha mindre än En Franc per dag för Estelles underhåll, hvilket jag för min del finner ett ganska billigt pris – således med bästa vilja i verlden att hushålla, har jag mot Contractets tydeliga innehåll icke ens kunnat proponera någon afprutning. Det var med möda jag kunde förmå Capiten Brandman att ge Estelle skeppskost till Kalmar och den kostar 2sk mer per dag. Dessutom hade jag redan Liqviderat Capiten Arfvedson när jag fick emottaga Fri-herrinnans Bref.
Major Falkmans räkning kan jag denna gång icke sända ehuru den är betald – jag måste återsända den för qvittencet skull och har för långsam postgångs skull icke hunnit få den tillbaka. Att Baron Raab funnit Estelle i Marseille mycket väl klädd förundrar mig icke; hans kläder voro då nya – det är nu 8 månader sedan, men Baron kunde då omöjligen veta hvad Estelle fått med sig – det är verkligen så litet att fru Friherrinnan säkerligen skall förundra sig deröfver: och Cap. Arfvedssons ärlighet kan icke sättas i fråga. Han anses vara en hederlig karl. Hos Presidenten Löfvensköld, har jag återkallat Friherrinnans uppdrag till honom om Estelle, som nu varit hos mig sedan den 25 sistl. October och hvar dag färdig att segla och ännu intet seglat: men så är det när man far på handelsfartyg.
Jag lemnar Estelle ett recommendationsBrefv till Gross-handlaren Brethellij i Kalmar, dit jag adreserat honom enl. Friherrinnans önskan. Contractet med Capitain Brandtman om Estelles nedresa följer med detta. Capitain Brandtman har ett likalydande undertecknat af mig den 5:te november 1819. Jag har intet nu att lägga till detta än att Estelle skall gå ombord i morgon den 6 och segla. Vinden blås god.
Med fullkomligaste högaktning framhärdar
Min Nådiga Friherrhinnas ödmjukaste tjenare
H. G. Wallberg”
(Ovanstående avskrift är från Filip Wijkströms handlingar. Originalet till brevet uppger han 1920 ska finnas hos Sven Brun i Hudiksvall. Idag finns det hos Agneta Lundeberg )
Baron Johan Olof Raab, som vid denna tid är resande i Paris, kusin med Adam Christian Raab på Ryssbylund, tar sig an honom och ser till att ordna hans resa till Sverige. Huruvida denna sker i Raabs sällskap eller inte är nu inte känt. Wijkström skriver: ”Han torde ha varit 16-17 år då han kom till Ryssbylund”. Ordet ”torde” kan vittna om en viss osäkerhet. Kan han ha varit någon annanstans innan han anländer till Ryssbylund?
Friherrinnan Marie Louise Raab, född Key, 1823, styvdotter till Adam Christian Raab, som är ung flicka då Amadée bor på Ryssbylund ”minns honom väl”, skriver Filip Wijkström efter det att han år 1908 haft tillfälle att ”intervjua” den då 85-åriga damen. När Amadée flyttar från Ryssbylund 1835 är hon 12 år. Så här minns hon Amadée:
”I familjen intog han en slags ”mellanställning”, hade ingen särskild befattning och ”gick på magasinen” och fördrev tiden med jakt. Han höll sålunda hushållet med vilt. Han var godmodig och gladlynt, road av sång, tyckte bäst om ”Marseillaisen” samt ”Mandom mod och morske män”. Han var mörk, lång och smärt samt såg ovanligt bra ut. På senare tiden hade han svårt att tala franska och som ”språklärare” hade de Raabska barnen ofta roligt åt honom. Fadern var handlande i Marseille; föräldrarnas förmögenhet spolierades genom revolutionerna och häri låg anledningen till att den unge Estelle behövde öka sin utkomst som språklärare.
(Wijkströms anm: ”Förefaller dock egendomligt att en 15-årig gosse anses kompetent härför”.)
Från Frankrike hade Estelle en och annan gång brev men han besvarade dem aldrig, vilket hans första fru tyckte var led-samt. Det var en syster i Marseille som skrev till honom. Ett av dessa brev läste friherrinnan Marie Louise Raab som erinrade sig att det inte innehöll några glada underrättelser utan fortfarande talade om familjens bekymmer”.
Filip Wijkström ”intervjuar” också sin svärmor Julie, Amadées dotter, född 1842, död 1911, som berättar följande, (antecknat i juni 1918): ”Brev, familjepapper m.m. som even-tuellt kunnat finnas om honom ville min svärmor minnas ha blivit lagda i gamla friherrinnan Raabs kista vid hennes bort-gång. Så hade det berättats för min svärmor. Estelle var ro-mersk-katolsk till den 23/7 1835 då han i samband med sitt förestående giftermål övergick till den lutherska läran och begick nattvarden”.
Amadées jaktgevär
och hans bomärke
