av Agneta Lundeberg
Den 10 januari 1858 föds på Virbo säteri det elfte och sista barnet till Amadée och Augusta Estelle. Hon får namnet Ingeborg efter sin avlidna syster Ingeborg som dött året innan endast åtta år gammal. Den 8 mars 1865 flyttar familjen till ett eget hus i Döderhults socken, nämligen Rehnsberg. Där dör pappa Amadée den 14 september 1867 och Augusta står ensam med de fyra yngsta barnen, Ellen, Axel, Anna och Ingeborg. Två år senare flyttar hon och barnen till Stockholm. 1868 har Axel blivit sjöman och Augustas syster Ebba har flyttat in hos familjen. Vår Ingeborg har nu hunnit bli 13 år.
Åren går och familjen trivs i Stockholm, där de umgås med Augustas syster Göthilda Brunstedt och hennes familj. Carl Albert, hennes man, har startat som fotograf i Stockholm och blivit hovfotograf. Genom familjernas umgänge förstår vi att syster Ellen hittar sin blivande man, klädeshandlaren Carl Fredrik Julin och de gifter sig 1871. 1874 flyttar så hennes andra syster Anna till Hudiksvall och gifter sig där med apotekare August Brun 1875.
I Stockholm går Ingeborg och läser och konfirmeras i Klara. Nu är det bara Ingeborg kvar i familjen, så mor och dotter vänder söderut igen till Sporek, en liten egendom, där hon hyr den övre våningen i Stensjö i Döderhult 1874. Ingeborg är nu 16 år. Augusta och Ingeborg flyttar flera gånger mellan Oskarshamn och Stockholm under de här åren. Efter två år dör Bothilda. 1879 flyttar både mor Augusta och Ingeborg till Hudiksvall. Ingeborg har under tiden blivit förälskad i Carl Brun, August Bruns yngre bror. Det blir bröllop i Hudiksvall den 19 december 1879.
Det har inte fattats friare tidigare i Oskarshamn heller. Augusta skriver i ett brev till Ingeborg om en man som höll på att renovera sitt hem enbart för att Ingeborg skulle vilja komma till honom. Hans kärlek är dock inte besvarad. Det blir Augusts och Carls pappa apotekaren Julius Brun och hans maka Carolina, som får ställa till bröllop för sina söner.
Nu följer ett avsnitt ur Boken om Nytomta – en högborgerlig sommarmiljö vid sekelskiftet. Det grundar sig på min mamma Siv Bruns 3-betygsuppsats i konstvetenskap 1945. Jag har redigerat den och kompletterat med bilder. Det är de avsnitt som handlar om livet i Hudiksvall och på Nytomta. Nytomta är det paradis för många generationer och dess tillkomst och behandlas inte här som Ingeborg och Carl skapar tillsammans. Största delen av uppsatsen handlar om inredningen.
Carl Brun
Ingeborg Brun, f. Estelle
”Apotekare Carl Brun var född 1851. Han gifte sig 1879 med Ingeborg d´Estelle. Hon var född 1858. De hade tre barn, Sven född 1880, Svea född 1882 och Gustav född 1886. Under de första åren efter giftermålet hyrde familjen en lägenhet i den Lindmanska gården, som låg i närheten av apoteket. Åren 1885-86 lät Julius Brun uppföra det nuvarande apotekshuset och in-reda våningen ovanför apoteket till bostad åt Carl Brun.
Den nya lägenheten omfattade tolv rum och kök. Somrarna före 1886 tillbringade familjen i staden.
Man vistades mycket på den Brunska gården. Carl Brun, som tillsammans med sin broder apotekare August Brun övertagit apoteket, hade sitt arbete förlagt dit och fru Brun besökte sina svärföräldrar dagligen. På den Brunska gården bodde även August Brun, som var gift med en syster till fru Ingeborg Brun. Ibland gjorde familjerna gemensamma utflykter till Brunsbo, som var en mindre gård tillhörig Julius Brun och någon gång besökte man Stene gård i Järfsö. Sommaren 1886 hyrde Carl Brun en bostad på Vismarå, en kilometer utanför staden. Vismarå, som ägdes av handlanden Theodor Kumling, låg vid Lillfjärden och bestod. av två små gårdar och en köksbyggnad. I den ena gården bodde familjen Kumling. Den andra gården, som endast innehöll två rum, av vilka dock ett var mycket stort, disponerades av familjen Brun.
Tjänstefolket bodde i köksbyggnaden, som delades av båda familjerna. Man hade dock skilda hushåll. Namnet Vismarå förefaller kanske egendomligt men har en enkel och samtidigt ganska originell förklaring. Stället hette egentligen Aliceborg men fru Kumlings ovana att alltför ofta använda uttrycket: ”Vi som har råd” föranledde folkhumorn att döpa stället till Vismarå. Namnet har det kvar ännu i dag. Familjen Brun återvände till Vismarå de tre följande somrarna. På våren 1890 tillråddes frun Brun av sin läkare att dricka brunn i Ronneby under sommaren. Hon följdes dit av sin make och yngste sonen. De äldre barnen fingo stanna kvar i Hudiksvall. Sommaren 1891 vistades hela familjen i Ronneby.
På Karön,utanför Ronneby
En mycket god vän till apotekare Brun var sjökapten J.E. Arndt. De ägde en sommarvilla på Djuped. Villan var uppförd i två våningar men inte särskilt stor. På övre botten funnos fyra rum och en liten hall och på nedre botten tre rum och kök. Trots att sjökapten Arndt själv hade stor familj, erbjöd han Carl Brun att hyra övre våningen under sommaren 1892. Apotekare Brun mottog gärna erbjudandet. Utrymmet blev det minsta möjliga, då familjerna och tjänstefolket tillsammans utgjorde 22 perso-ner. Sämjan var dock alltid god. Familjen Brun trivdes utmärkt och återvände gärna följande sommar, trots att trångboddheten ökat något, då barnskaran hos Arndts ytterligare vuxit under vintern.
Den Arndtska tomten begränsades söderut av Hudiksvallsfjärden och norrut av en bäck. Ungefär 200 meter öster om villan rann denna ut i en grund vik till Hudiksvallsfjärden. Åt öster sträckte sig tomten endast 30 meter bortom villan. Områ-det mellan denna gräns, bäcken och Hudiksvallsfjärden bildade i stort sett en liksidig triangel. På denna tomt låg vid början av 1870-talet en liten gård, som ägdes av Carl Tomtlund, en handlande i Hudiksvall. Gården brann 1876. Tomten såldes därefter till en annan handlande i staden, Per Fredrik Lindman. Denne tänkte uppföra en sommarvilla och anskaffade ritningar. Grunden lades och en källare iordningställdes, men någon byggnad blev aldrig av.
Det goda grannförhållandet mellan familjerna fortsatte under sommaren 1893 och man beslöt att tillbringa även följande sommar tillsammans. I längden kunde man dock inte räkna på att få dela sommarnöje med Arndts. Apotekare Brun önskade därför förvärva Lindmans tomt och uppföra en egen sommarvilla. Köpet kom till stånd på hösten 1893. Priset var tvåtusen kronor. Stadsingenjör John Carlsson uppmanades att med Lindmans ritningar upprätta förslag till en sommarvilla. Ritningarna godkändes av apotekare Brun på hösten 1894.
Planeringen av tomten utfördes av stadsträdgårdsmästare Björn i Hudiksvall. Det var endast under de tre sommarmånaderna, juni, juli och augusti, som familjen bodde på Nytomta. När skolorna slutade i början av juni flyttade man ut. Avståndet från staden till villan var 2,5 kilometer. Vi sekelskiftet fanns ännu inte någon körbar väg ut till Djuped, endast en smal gångstig genom skogen ledde dit ut. Alla transporter måste följaktligen ske sjövägen, och en liten passagerarbåt, ”Sylfid”, ombesörjde all trafik mellan Lingarö, Malen, Djuped och staden. Full uppsättning av husgeråd, glas och porslin fanns i sommarvillan, och vid flyttningen tog man endast med sig personliga tillhörigheter, samt linne, matsilver, symaskin, sybord, gungstolar och krukväxter.
Familjen flyttade sedan in till staden i slutet av augusti, när skolan började. Livsföringen på sommarnöjet var i huvudsak densamma, som i staden. Mer tid ägnades dock åt vila och rekreation. Så mycket som möjligt vistades man utomhus och på grund av de ljusa sommarkvällarna gick man senare till sängs än i staden. För barnen blev emellertid skillnaden större. Under vintern hade de skola och läxläsning, under sommaren kunde de ägna all tid åt lekar och friluftsliv. Endast apotekare Brun och Lisa Julin hade sitt arbete i staden. För att komma dit voro de beroende av ”Sylfid”, som lade till vid bryggan på Arndts tomt vid halv tiotiden.
Någon egen brygga hade Nytomta inte utan man fick dis-ponera familjen Arndts. Dagen började klockan sju, då tjänstefolket steg upp. Klockan åtta väcktes familjen, kaffe på sängen förekom endast om söndagarna. Första målet på dagen var fru-kosten, som serverades vid niotiden. Den intogs alltid på verandan utom vid dålig väderlek, då man åt i salen. I frukosten deltogo alla familjemedlemmarna, fröken Julin och husmamsellen. Kokerskan och husan åto i köket vid bordet framför fönstret. De hemmavarande drucko sedan förmiddagste klockan halv ett med mycket bakverk, alltid fyra sorters mjukt bröd och tre eller fyra kaksorter. Detta mellanmål intog man vid vackert väder i bersåerna eller på verandan och vid dåligt väder i övre salen. Ibland, särskilt när det var varmt, drack man saft i stället för te. När båten vid fyratiden kom från staden intogs middagen. Man åt detta mål helst ute men inte på verandan som var fallet vid frukost utan på terrassen utanför köksfönstret, där det på eftermiddagen var soligt och lugnt. Klockan sex drack man sedan kaffe med dopp. Sista målet, kvällsvarden, serverades klockan åtta.
Fru Brun beställde alltid själv maten. Varje morgon ringde gårdsdrängen i staden ut till landet och talade om vad som fanns på torget av fisk, bär och grönsaker. En del grönsaker och bär plockade man från de egna trädgårdslanden. Specerierna eftertelefonerades och handlanden i staden sände dem sedan ut till Djuped med ”Sylfid”. På lördagarna köptes kött för hela veckan. Köttet stod sig väl, då man hade tillgång till en isbod i uthusbyggnaden. Där fanns alltid lax. Man köpte ofta laxar på 20 kilo, som sedan anrättades på olika sätt och som dagligen förekom, antingen som huvudrätt eller på smörgåsbordet. Till frukost serverades smörgåsbord, och till detta hörde alltid förutom smör, ost, hårt och mjukt bröd, flera assietter med smörgåsmat, gravlax och ättikströmming. Varmrätten varierade men utgjordes ofta av halstrad strömming. Efter maten drack man kaffe med rostat bröd. På middagarna hade man aldrig smörgåsbord utan endast två rätter. Kvällsmålet bestod av ett litet smörgåsbord, varmrätt och te. Överinseendet av hushållsarbetet hade fröken Söderman dotter till en bruksförvaltare i norra Uppland. Hon hade kommit i familjens tjänst 1892 och var då 26 år.
Hennes göromål som husmamsell var att ordna uppköpen, se över hushållsarbetena, delta i lättare hushållsgöromål samt för övrigt vara sällskapsdam i familjen. Dessutom utgjordes tjänarstaben av en kokerska och en husa. Husmamsellens kontanta lön var 30 kronor i månaden, kokerskans 20 kronor och husans 15 kronor. De senare hade även fria arbetskläder och fingo ofta mottaga presenter. Arbetstiden var från klockan sju på morgonen till klockan nio om aftonen. Någon ordnad ledighet förekom inte.
Ute på landstället sysslade man ofta med att klippa matt-trasor, sy och brodera. Fru Brun var mycket road av att väva, och under de första somrarna på Nytomta vävde hon trasmattor till alla rummen. Mattorna vävdes i vävkammaren, men när finare vävar skulle sättas upp höll fru Brun alltid till i övre salen.
Sömnadsarbeten, såsom lagning av kläder och strumpstoppning, utfördes av husmamsellen. Alla rum städades dagligen av husan. Husmamsellen dammade, vattnade blommor och fyllde fotogenlampor. Småtvätten togs om hand av husan, men alla vita tvättkläder skickades till staden, där man hade tvättstuga.
Trädgårdsarbetena utfördes av familjen och tjänarna tillsammans. Till de grövre utearbetet fick man hjälp av apoteksdrängarna i staden. Nästan varje dag bakade man, antingen småkakor eller mjukt bröd. På sensommaren konserverade man bär dels från den egna köksträdgården på landet, dels från trädgården i staden.
Familjen Brun visade alltid stor gästfrihet och ofta voro släktingar och vänner gäster på Nytomta. Hushållet uppgick vanligtvis till femton personer. De närmaste grannarna familjerna Arndt och August Brun, träffade man nästan dagligen. Apotekare August Brun hade följt sin broders exempel och flyttat ut till Djuped, där man hyrde en av fiskarstugorna.
Damerna samlades vid förmiddagsteet och handarbetade i någon av bersåerna. På kvällarna brukade herrarna sitta nere vid stranden och dricka kaffe och punsch diskuterande sin gemensamma stora hobby, segling. Ungdomarna spelade vanligtvis krocket.
Under vackra sommarkvällar satt man på bryggan och metade eller rodde ut på fjärden. Det var tradition att hela familjen en gång varje sommar besökte Stadshotellets trädgårdsservering, där supé intogs, ofta tillsammans med några vänner, likaså företogs varje sommar en lustresa till Stockholm med ångbåt.
Som redan nämnts var familjen mycket gästfri och nästan hela ”det glada Hudik” umgicks i det Brunska hemmet. Det hade blivit en vana att familjer från staden, som inte hade egna sommarnöjen, objudna sökte sig ut till Nytomta på söndagarna. Varje söndag förmiddag kom regelbundet en eller två familjer. De bjödos först på förmiddagste och roade sig sedan med bad, segling, eller krocket. De stannade kvar på middag, fru Brun måste alltid vara beredd på många oanmälda gäster till sön-dagsmiddagarna.
Efter middagen drack man kaffe vid stranden och promenerade sedan i omgivningarna. Många av umgängesvännerna voro sångare liksom apotekare Brun själv och man sjöng ofta på stranden efter söndagsmiddagen. Innan uppbrottet på kvällen bjöds på supé och sedan brukade man ro gästerna in till staden.
Apotekare Brun var mycket road av segling och var en av stiftarna av Hudiksvalls segelsällskap och dess mångårige ord-förande. Själv ägde han en kutter ”Ingeborg”, på 100 kvm. För att kunna manövrera denna stora båt, behövdes ett par gastar. Någon av apoteksdrängarna, fiskarpojkar från skärgården, hade ”segeljour” på söndagarna, om familjen skulle vilja segla ut. I de regelbundet återkommande kappseglingarna både i Hudiksvall och i grannstäderna deltog ”Ingeborg”, ofta som seg-rare. Små segelutflykter med söndagsgästerna var ett omtyckt nöje. Ibland for man ut redan på lördag kväll och stannade borta till söndag kväll. Segelturerna förenades ofta med fiske, bär- eller svampplockning. Den större umgängeskretsen sam-lades en gång varje sommar på Nytomta. Det var ofta mellan fyrtio och femtio personer, som bjödos på middag. I salen var ett stort smörgåsbord framdukat, man åt vid småbord i nedre tornrummet, bondstugan och ute på verandan. Utom smörgåsbord med mycket småvarmt serverades någon soppa, lax, fågel eller någon kötträtt samt en dessert. Till detta drack man brännvin, öl och viner, oftast champagne.
Kaffet och punsch efter maten serverades på stranden och i bersåerna. Sedan bjöds på förfriskningar och på kvällen supé. Fru Brun samlade sina kvinnliga vänner varje sommar till ett stort kafferep. I slutet av augusti kom sedan surströmmingskalaset. Det var en intimare fest med grannarna och några få stadsbor, man åt på verandan vid skenet av kulörta lyktor och ibland hade man anordnat fyrverkeri i trädgården.”
Ovanstående berättelse är taget ur mammas uppsats och speglar, tycker jag, mycket av livet i det glada Hudik vid denna tid. Det är inte bara på somrarna man roar sig. Redan 1868 har Ingeborg fått ett par skridskor i julklapp framgår det av ett brev från brodern Axel som är till sjöss. Ingeborg och Carl är med och startar skridskoklubben i Hudiksvall, som förutom skridskoåkning har slädfärder och baler på programmet. Det framgår av tal och hyllningar från dessa tillfällen på 1880 talet som jag har kvar. Tidigare nämns att Carl är sångare och han är säker mycket delaktig i Hudiksvall musikaliska sällskap, som grundas 1813 och alltså i år fyller 200 år. Fortfarande firar man med en stor bal i trettonhelgen. I övrigt firas julen stort med julklappar och dans runt granen. Familjen bygger varje år ett landskap under granen, en tradition som fortfarande lever kvar i våra familjer. Varje julafton bjuds hela apotekspersonalen på stort julbord i matsalen mitt på dagen. Julbön och julotta ingår också i rutinerna. Sedan åker man skidor och skridskor.
Svea, Sven, Gustaf vid julgranen
Barnen åker skidor och spark
Barnen går i skola i Hudiksvall men Sven tar studenten på Norra real i Stockholm år 1900. Julius har bestämt att Sven ska bli apotekare, så att apoteket kan leva vidare i familjen, vilket det också gör i 111 år. Svea gifter sig 1905 med läkaren Edvin Falck. Gustaf tar studenten i Hudiksvall 1904 och skrivs in i Uppsala på hösten och i Stockholm året efter. Han blir så småningom medicine doktor och överläkare i Gävle.
Sven, Svea och Gustaf under uppväxtåren
Den 18 september 1907 dör Carl, bara 56 år gammal. Sven är ännu inte helt färdig apotekare. Han tar sin examen 1909 men praktiserar dessförinnan i Hudiksvall. Det framgår av Ingeborgs brev att hon oroar sig mycket för apotekets skötsel och längtar efter att Sven ska komma hem och ta över. Hon fortsätter livet i Hudiksvall och på Nytomta och månar mycket om de sina. Hon besöker dottern Svea i Kramfors, när första barnbarnet Aina föds 1906 och sedan kommer Greta 1909.
Själv får Ingeborg några jobbiga år då hon drabbas av bröstcancer. Det går många brev mellan Sven och Gustaf dessa år då de konsulterar varandra om medicinering och om Ingeborg får rätt behandling.
Ingeborg ägnar mycket intresse och tid åt brodering. Hennes ”mönsterskatt” finns nu på Hemslöjden i Hudiksvall.
När barnen flyttat hemifrån blir det tomt för Ingeborg, men hon gläds mycket åt att brodern Axel Estelle flyttar hem till henne och Carl, när Axel mönstrat av som sjöman. Axel hjälper till med allehanda saker bland annat med båtarna. Förutom segelbåten Ingeborg har man nu en mindre motorbåt. Den första hette Cleo.
En rolig historia beskriver Ingeborg. ”Idag har Axel jobbat hårt med att ösa båten som legat under vatten för att tätas. Han öste hela dan för han hade korken i fickan som skulle satts i båten”. Ingeborg skriver många brev till sina barn när de studerar och breven till Gustaf finns bevarade varför vi kan följa hennes oro och omsorger om den yngste sonen. Många koffertar med smuts- och ren tvätt går med passagerarbåten Hudiksvall eller med järnväg till Stockholm tur och retur.
Den 3 juli 1912 går Amadées yngsta barn ur tiden. Hon ligger begraven i den stora brunska familjegraven i Hudiksvall. Saknad av många, inte minst av sina tre barn.
