Smålands Husarer En stolt historia
Regementet ingår från 1684 i det kraftfulla militära indelningsverk som kung Karl XI organiserar. Detta indelningsverk varar i princip ända fram till 1900-talets början och är således den ordning som husaren Amadée kommer att vara en del av från start till avskedet 26 år senare. Detta vårt svenska sätt att organisera armé och flotta lever kvar under hela 1800-talet och några år in på 1900-talet. Sedan tar värnpliktsförsvaret över under hela 1900-talet. I början av 2000-talet skrotas så värnplikten och Sverige satsar på en renodlad yrkesarmé.
Bakgrunden till Smålands ryttare är dramatisk. Gustav Vasa har år 1543 slagit ned det stora bondeupproret i Små-land under Nils Dacke, men den svenska armén har visat stora brister. Det tar för lång tid att samla trupperna. Två arméer har besegrats. Och de tyska legoknektar som kungen tvingas värva för dyra pengar har visat sig opålitliga. Nu är kungen fast besluten att skapa en ny försvars-ordning och låta inhemska soldater bilda själva grundvalen för denna. Någon mer Dackefejd vill han inte veta av.
Så regementet är med andra ord urgammalt och har sitt ursprung i den ”ryttarfana” som 1543 sätts upp i Kronobergs och Kalmar län. Ytterligare småländska fanor sätts upp därefter och dessa organiseras senare som kompanier. För varje fana finns en ryttmästare som för befälet och en fänrik som rider med standaret. Från 1628 organiseras dessa till ett regemente om åtta kompanier. I 1634 års regeringsform omtalas regementet som ”Smålands ryttare”.
Ryttarna engageras på två sätt. Det finns personer som åtar sig att skaffa en häst och utrustning och själv tjänstgöra som ”ryttare på sitt eget liv och den häst de själva besitta”. En annan grupp ryttare organiseras genom rusttjänst.
Det är förmögna män som mot ersättning åtar sig att sätta upp en eller flera ryttare. De fungerar då själva som rusthållare, medan de män som de anställer blir deras ryttare. Det är denna rustningsmetod som ska bli den vanliga under Karl XI:s indelningsverk och det system som Amadée får pröva på. De flesta ryttarna är bönder och bondsöner. Det vanliga är att man börjar som menig man och alla har möjlighet att avancera.
Karl XI skapar det heltäckande militära indelningsverket. En förutsättning för införandet är den s.k. reduktionen, indragning-en till kronan av mängder av bortgivna gårdar till adelsmän och andra som kungarna (och en drottning) före honom givmilt skänkt bort som belöningar. Genom indelningsverket får Sverige en armé och flotta där personalen till stor del blir självförsörjande och staten slipper dyra kontantutgifter till löner. Riksdagsbeslutet 1682 har formen av ett kontrakt mellan kronan och de olika landskapen, vilkas bönder åtar sig att sätta upp och underhålla regementen på 1200 man vardera.
En ståtlig Smålands husar 1825
Befälet avlönas genom att varje befälsbefattning knyts till en konkret indelning. Denna består av ett boställe och av-kastningen från detta, ibland kompletterad med intäkter från skatte- resp. kronojord. Storleken på såväl bostället som övriga intäkter varierar beroende på innehavarens militära grad. Rusthåll är en eller flera gårdar vars ägare (rusthållaren) åtar sig att skaffa och underhålla en ryttare med häst och utrustning. För detta befrias han från skatter. Om detta inte räcker för att täcka kostnaderna får rusthållaren också inkomster från kringliggande gårdar. Flera mindre gårdar går ofta ihop till ett rusthåll.
De stora godsen, som t.ex. Ryssbylund, avkrävs att ensamt vara rusthållare för minst en soldat. Eftersom det för Ryssby-lunds del handlar om att utrusta och livnära en husar så ingår givetvis kravet att förse husaren med en godkänd häst med fullgod mundering. Och det är på rusthållet ”Nr 45 Ryssbylund” som vi kommer att återfinna Amadée.
Det nya med Karl XI:s indelningsverk är att rusthållen liksom officerarnas gårdar nu får en stark och säker grund. Varje gård ska besiktigas i närvaro av landshövdingen och regementet. Rusthållaren ska vara en eller flera självägande bönder. Han/de ska svara för ryttaren och hästen och är ansvarig för utrustningen. Rusthållaren ska bo på gården och inte längre själv vara ryttare. Han ska vara husbonden som anställer ryttaren.
Varje rusthållare är skyldig att förse ryttaren med årlig lön, bostad, mat och kläder. Bostaden ska helst vara ett torp med en tillhörande mindre åker och äng. Rusthållaren ska även vid be-hov få tillskott i form av kontantlön samt utsäde, hö och ved, hjälp med transporter m.m.
I fredstid blir alltså soldaterna småbrukare. Ett av dessa hemman utses till boställe åt officeren och där är han skyldig att bo. Vill han inte själv bruka jorden har han rätt att bortarrendera jordbruket till någon bonde. När boställena väl är uppbyggda blir officerarnas skyldighet att se till att det inte råkar i förfall. Kronan utövar en ständig kontroll genom husesyner. När Amadée anländer till Sverige 1819 är detta indelningsverk i full kraft. Så kommer det att vara under hela hans militära karriär.
