Ätten d´Estelle
Estelle i ett tusenårsperspektiv
I nådens år 2011 kunde släkten ha ställt till med ett hejdundrande kalas. Ätten Estelle hade kunnat fira sina tusen år! I alla fall om man ska tro resultatet av de efterforskningar som släktforskaren Gunnar von Heideken får fram i departementsarkiven i Marseille på 1920-talet. Hans rapportering börjar med att han hittar handlingar som visar att familjen under namnet Stella invandrar från Neapel till Toulon och Marseille år 1011. Är detta sant tillhör Estelle de äldsta släkter som kan härledas så långt tillbaka i tiden i hela Europa. Hur många generationer blir det mellan år 1011 och 2011? Om det går tre generationer på varje århundrade skulle svaret bli cirka 30! Och vårt ursprung skulle alltså vara italienskt, eller mer precist napolitanskt. Ättens ”födelsestad” Neapel grundas av grekerna, (Neapolis = nya staden) på 700-talet f. Kr. Så vem vet? Vi kanske har grekiskt ursprung!
Ur NE.se har jag saxat följande om vår eventuella födelseplats.
”Redan 326 f.Kr. stod Neapel i förbund med Rom. Staden tilläts också behålla sitt språk och sin författning; långt in i kejsartid beskrevs Neapel som en grekisk stad. På 800-talet blev staden självständig, men 1139 införlivades den av normanderna med kungariket Sicilien. Under huset Anjou (1266–1442) blev Neapel huvudstad i kungariket Neapel. Under deras efterträdare, Aragoniens kungahus, växte stadens betydelse både politiskt och kulturellt. På 1500-talet blev Neapel en av Europas största städer, men en nedgång följde på 1600-talet.
Åren 1647–48 upplevde Neapel en folklig revolt, men det spanska styret bestod ända till 1707. Neapel återfick under bourbonerna på 1700- och 1800-talen en huvudstadsfunktion, och flera praktbyggnader uppfördes. En stor del av Neapels befolkning levde dock i slum. Trots försök till sanering av slumkvarteren förblev Neapel under 1900-talet en till stora delar fattig stad.
Oavsett hur långt man med fantasins hjälp vill föra tankarna kring vår ursprungshistoria kan våra dagars släktingar ändå stolt kunna räkna med gamla anor. Nu är väl inte bördsstolthet något som nutidens människor anser vara något att vara kaxig över. Under många hundratals år före vår egen tid hade börden en avgörande betydelse för vad som var möjligt att uppnå bland Europas familjer.
I vårt eget land behöver vi inte gå mer än hundra år tillbaka i tiden för att finna att ens börd har avgörande betydelse för både yrkeskarriär och val av äktenskapspartner. Det är en tid då hela samhället är uppbyggt kring vilket stånd man kommer ifrån, vilka anor man kan stoltsera med och huruvida man tillhör ”rätt” familj eller inte. I familjen Stellas fall vet vi ju inte om de tillhör någon mäktig släkt. Vi kan möjligtvis gissa att det faktum att von Heideken hittar dessa uppgifter i arkiven kan vittna om att så är fallet.
