Amadée får således möjlighet att arrendera det Hammarskjöldska godset norr om Oskarshamn. Att säteriet utarrenderas beror på att ägaren ryttmästaren Carl Reinhold Hammarskjöld avlidit 1849 varvid dottern Vendela Theofilia ärver allt. Nu är det så att arvtagerskan är gift med kommendörkaptenen Carl Fredrik Löwenborg som tjänstgör i Karlskrona. Denne ”sjöhjälte” har vare sig lust eller möjlighet att driva något större jordbruk i Småland under sina aktiva år i Flottan. Theofilia och kommendörkaptenen bosätter sig därför på en gård i närheten av Karlskrona och låter utarrendera rubb och stubb, dvs. hela Virbo med allt, bostad, jordbruk, fiske.
I boken om Virbo säteri finner vi en uppseendeväckande uppgift!
”På grund av att kommendörkapten Löwenborg tjänstgjorde och var bosatt i Karlskrona flera tiotal år efter sin svärfaders död, sköttes Wirbo av arrendatorer och förvaltare. Sålunda utarrenderades Wirbo åren 1850-62 (anm. årtalen stämmer inte riktigt) till en fransk politisk flykting Estelle vars släkt ännu fortlever i Sverige. Sköttes därefter en tid av förvaltare och utarrenderades igen några år före kommendörkaptenens avsked 1879. Sedan 1867 vistades kommendörkaptenen ofta långa tider å Wirbo, dit även hans familj flyttat”
Detta en gång så magnifika gods vid Kalmarsunds norra del i höjd med Byxelkrok på Öland är ett vackert beläget ställe vid kusten omgivet av en skärgård med många små och lite större öar. Till godset hör vid denna tid också den fantasieggande Blå Jungfrun, Blåkullaön, med en högsta höjd på 86 m.ö.h. långt ut i Kalmarsund. Ön är sedan 1926 en nationalpark. I svensk folktro har den, som alla vet, spelat roll som häxornas Blåkulla. År 1896 firar Verner von Heidenstam bröllop på ön vid en backanalisk fest i närvaro av bl.a. Gustaf Fröding och Albert Engström.
Corps de logi, Wirbo säteri, Misterhults socken
”Virbo säteri som är känt från Gustav Vasas tid, är en av de många egendomar som tillhört ätten Hammarskjöld. Går-den förlänades 1607 till ättens stamfader Per Mikaelsson, som adlades Hammarskjöld 1610. Gården förblev i den släktens ägo i sex led. Huvudbyggnaden på Virbo uppfördes antagligen på nuvarande plats i början av 1600-talet, men brann ner till grunden 1679. Friherrinnan Vendela Hammarskjöld-Rålamb lät 1680-81 uppföra ett nytt Corps de logi där det nedbrunna huset stått. De stora flyglarna, som innehöll bagarstuga och bostäder till drängar, uppfördes 1773, och den stora statkarlslängan uppfördes ungefär samtidigt.(ur boken Virbo säteri av Konrad Söderholm).
Vad arrendator Estelle, ”f.d. politisk flykting”, nu ska ta sig an är ett jordbruk med en areal på 401 hektar, därav 30 åker, 371 skog. Corps de logi av trä är uppfört 1670, inne-hållande sammanlagt 12 rum, 2 kök och 2 hallar.
”Å huvudgården födas 60 kor, 10 ungnöt och 12 hästar samt svin, får och fjäderfä. Arrendetorparna ha tillsammans 30 kor, 10 hästar, dragoxar mm. Nötkreaturen äro av blandad Ayrshireras. Vagnhästarna varmblodiga; de övriga kallblodiga.”
Det är en stor skara medarbetare som ska hjälpa den avsuttne kavalleristen att få snurr på ekonomin och så effektivt som möjligt driva arrendet till succé. Enligt husförhörslängder och andra handlingar som vi tagit del av är det mycket folk som är skrivna på Virbo vid denna tid. Ett tiotal pigor och lika många drängar står förtecknade i husförhörslängderna. Här finns smeder, mjölnare, kuskar och fiskare. Här finns också ett stort antal torpare som gör dagsverken på huvudgården.
Fanjunkare Estelle får säkert användning av sina befäls-egenskaper för att få alla att dra åt samma håll på denna stora gård. Amadée är vid tillträdet i oktober 1855 en man i 50-års-åldern och vid avträdet över de sextio. På nedanstående målning anar man att det är en kraftfull och bestämd person som avporträtteras.
Porträtt av Amadée som medelålders (okänd målning)
Ett av de första åren på Virbo drabbas familjen av en stor sorg. Dottern Ingeborg insjuknar och avlider efter en kort tid den 23 oktober 1857. Hon blir bara åtta år. Tillkännagivandet om dödsfallet på nästa sida är tyvärr lite otydligt (försök med förstoringsglas).
Augusta är vid begravningen höggravid och föder några månader senare en dotter (10 januari 1858). Vid dopet ges den nyfödda flickan den avlidna älskade dotterns namn Ingeborg. Hon kommer en vacker dag att gifta sig med en apotekare från Hudiksvall som heter Carl Gustaf Brun. Det är från denna Amadées yngsta dotter som Agneta Lundeberg och hennes släktgren härstammar. Sista året på Virbo, 1865, bor Amadée och Augusta med barnen, Theodor 25 år, Julie 22, Ellen 12, Axel 11, Anna 9 och Ingeborg 7 år.
Virbo är också sista anhalt på Thomas och min resa i Amadées fotspår 2012. Försöken att få tag i nuvarande ägare misslyckas men vi har turen att träffa en ung kvinna med ett litet barn som hyr förvaltarbostaden invid herrgården. Kanske är det i den som Amadée bor under sina år som arrendator?
Förvaltarbostaden, Virbo säteri
Ingen ägare finns hemma men vi tar oss friheten att gå runt och betrakta herrgården och de många husen runt omkring. Vårt bestående intryck av stället av idag blir nog tyvärr lite negativt. Här finns inga öppna ängar och hagar längre. Allt vi ser verkar förslyat och igenväxt. Inga djur som betar av marken. Spångar över ån ser farliga ut att beträda. En raserad stenbro har för länge sedan blivit till en ruin. Dåligt underhållna stugor och magasin.
Med fantasins hjälp söker vi ändå föreställa oss hur Amadée och hans stora familjs vardagsliv för över 150 år sedan kan ha gestaltat sig. Vi vandrar runt detta en gång så ståtliga gods och går vägen bort en bit.
Virbo säteri, corps de logi, baksidan
Thomas betraktar omgivningarna
