En kulen och mörk decemberdag 1819 anländer Amadée till Ryssbylunds säteri, beläget i Ryssby församling och socken i Kalmar län. Vår unge fransman är därmed framme vid platsen där han kommer att vara skriven femton år framöver. Ankomståret ska strax gå över i ett nytt decennium. 1820 är året då han ska fylla 16 år. Det är här han ska låta sig försvenskas och det är här han kommer att utvecklas till en fullvuxen man.
Efter sjöresan till Kalmar med handelsfartyg från Stockholm under befäl av capiten Brandtman, vistas han troligen en kortare tid hos en köpman Brethellij. Denne har i alla fall lovat ”rekommendera” Amadée, vad det nu kan betyda. Kanske är det denne köpman som ser till att ynglingen kommer iväg efter den med friherrinnan Raab uppgjorda planen: att fortsätta resan till hennes gård Ryssbylund.
Färden dit är inte lång, knappt två mil. Den sträckan bör han kunna avverka på en och samma dag. Om resan genomförs med häst och vagn eller om han rider vägen fram vet vi inget om. Han har en lätt packning, i stort sett bara sina gångkläder. Det vet vi genom brevet till friherrinnan om Estelles resa till Sverige. Utan bagage är två mil till fots heller ingen omöjlighet.
Smedjan på Ryssbylund med nyrenoverat tak
Utan att kunna ett ord svenska ska vår Amadée starta sitt nya liv med att tillbringa de första åren på denna avlägsna plats i norra Europa. Han har bytt (eller tvingats byta) den stora hamnstaden Marseille med dess myller av hus och människor mot den småländska landsbygdens gårdar och torparstugor. Umgänget med de franska storstadsmänniskorna har ersatts med den småländska bondebefolkningen.
Under resten av sin levnad kommer han aldrig att befinna sig längre bort från ankomstorten än sexton mil. I alla fall är det vad vi tror sedan vi kartlagt hans kända förflyttningar av bostads-orter. Hans civila leverne omsluts inom en radie om 80 km2, omfattande i syd- nordlig riktning Kalmar – Ryssbylund – Mönsterås – Oskarshamn. I öst-västlig riktning kommer han att röra sig några mil från kusten in i den småländska landsbygden.
Under sin militära karriär som underofficer vid Smålands husarregemente får han dock många tillfällen att bege sig lite längre bort, närmare bestämt till regementets övningsfält Ränneslätt utanför Eksjö. Dit är det cirka 16 mil från Ryssbylund.
Nu i Kalmar i väntan på att ge sig av till Ryssby är allt detta bara skrivet i stjärnorna. Kanske han hämtas av någon av går-dens kuskar eller av självaste unge baron Adam Christian? Denne är bara några år äldre och måhända ser han fram emot att inte bara välkomna sin nye lärare utan också en spännande kamrat? I så fall är det inte omöjligt att magister Amadées blivande elev kan hälsa honom välkommen på franska. Eleven är ju redan som 14-åring inskriven vid Uppsala Universitet. Grunderna i det språk han som blivande hovman förväntas tala flytande behärskar han kanske redan.
Och man kan fråga sig vem mer på Ryssbylund som den ny-anlände unge mannen ska kunna kommunicera med på sitt mo-dersmål? Svaret är: Inte många. Vi gör ett djärvt antagande att hans beskyddarinna och arbetsgivare Anna Beata Raab med sin bakgrund ändå bör ha behärskat franskan hyfsat.
Så är det dags för honom att möta och lära känna gårdsfolket. Det kommer att ta tid. De är nämligen många! Väldigt många! Vi vet att det vid denna tid i Sverige behövs mängder av arbetskraft för att driva ett gods av denna storlek. Jordbruks-metoderna är ineffektiva och uråldriga. Sverige är ett fattigt jordbruksland där de allra flesta är bosatta på landsbygden. Lantbruket är modernäringen. Än så länge finns inte tillstymmelse till mekanisering. Några decennier senare börjar den stora utvandringen till Nordamerika som under åren 1850-1910 får en miljon svenskar att överge sitt fädernesland, främst på grund av fattigdom.
En titt i husförhörslängden för Ryssby församling under ”Ryssbylund”, åren 1817-27 visar att över hundra personer har sin utkomst och bärgning från gården. Tar vi med utgårdar, torpare och backstugesittare är de ännu fler som är beroende av hur godset sköts. Förutom ägarfamiljen bor här många olika yrkesmän och dito kvinnor. Här möter Amadée bland andra, husfru, inspektor, arrendator, bokhållare, betjänt, smeder, hovslagare, kuskar, snickare, förmän, ett 30-tal pigor, 20-talet drängar, trädgårdsmästare, båtsman, hushållerska, sömmerska, bagare, arbetskarlar och åldriga tjänstehjon. Därtill kommer de gifta männens fruar och många barn. Senare i 1827-37 års husförhörslängd återfinns titlar som ”guvernant” och ”informator” vilka titlar vittnar om att det tillkommit barn inom den Raabska familjen. Själv kommer Amadée att stå antecknad som ”husar”.
Det är bland alla dessa människor som han nu ska lära sig småländskan den hårda vägen. Han verkar vara en läraktig elev med förmåga att snabbt ta till sig sitt nya språk. När han fyra år efter ankomsten antas som volontär vid Smålands husarer, och snart därefter blir befäl, finns krav på att han både ska kunna tala och skriva svenska. Men av berättelserna om honom från hans barn och barnbarn förstår vi att han har kvar sin franska accent genom hela livet.
Vägen till försvenskningen börjar nog med samvaron med Adam Christian. Ska Amadée lära honom franska måste förklaringar, översättningar, ja, hela lärprocessen, ske genom någon ”växelspråksmetod”. Fransklektionerna bidrar i så fall till att den blivande svenske medborgaren får hjälp av sin elev att lära sig sitt eget nya språk.
En beprövad metod att lära sig ett nytt språk är annars att se till att bli kär i någon lämplig person. Enligt husförhörs-längderna finns många unga pigor på gården. Kanske är det på klassiskt ungdomsvis, som han, vid sidan av kärlekens språk, får hjälp av någon vacker flicka att också lära sig det nödvändiga arbetsspråket?
Han ser ovanligt bra ut. En snygg kille, mörk, smärt och lång. Som vuxen mäter han hela 5 fot och 9 tum (1,72 m.) Det betraktas som en ansenlig längd vid tiden för vår berättelse. Han verkar således vara en ståtlig ung man med en glödhet medelhavscharm som småländskorna får stifta bekantskap med. En man med omvittnat häftigt temperament som älskar vackra svenska flickor.
Vad mer än att själv lära sig svenska och undervisa en per-son i franska kan en tonåring göra på en sådan gård? Under åren har man inom släkten gjort olika antaganden om hans roll och status hos familjen Raab. Blir han en väl sedd gäst eller hör han bara till arbetsstyrkan? Hur nära kamrat till sonen i familjen blir han? Är han fågel, fisk eller mitt emellan?
Wijkström 1920: ”På Ryssbylund intog han en slags mellan-ställning, han, gick på magasinen, fördrev tiden med jakt och fiske och höll hushållet med vilt och fisk samt läste franska med de raabska barnen”.
Numera vet vi att några ”raabska barn” inte finns på gården under perioden 1819-1824. Det måste helt enkelt vara den 19-årige sonen Adam Christian som är eleven. I vigselboken för 1835, när han gifter sig med Karin Kjelleström står att läsa att ”Estelle, född i Frankrike den 15 februari 1804 kom 1819 från Marseille, och blev genast antagen på Ryssbylund för att perfectionera Unge Friherren Raab i Språkets talande.”
Förutom att gå på magasinen, jaga villebråd, fiska och hålla fransklektioner verkar det som om familjen Raab sporrat honom att lära sig hur man driver ett jordbruk. Redan tidigt måste Amadée ha fått lust och intresse för att själv ägna sig åt lantbruk. Kanske han får vara med och delta i gårdens skötsel och drift? Vad har han för val? Som ”bokhållare” får han insyn i de ekonomiska aspekterna av godset som affärsprojekt.
Den unge Adam Christian har själv uppgiften att lära sig godsägaryrket. Måhända kommer de bra överens och blir goda kamrater? Kanske mamma Anna Beata låter de båda lära sig ”yrket” tillsammans? Någon lantbruksskola finns ännu inte i Sverige. (Att starta sådana skolor kommer Raab som riksdagsman senare i livet att starta). Vi vet att han blir en mycket driftig godsägare som utvidgar sina domäner, köper upp fler gårdar, utvecklar jordbruksmetoderna och blir en av Smålands största jordägare.
Flygelbyggnad vid Västra Kråkerum i Mönsterås där A.C. Raab
startar en lantbruksskola
Här kan det därför vara värt att nämna något om till vilket lantbruk som Amadée kommer och om hans elevs kommande insatser för att rycka upp denna vår modernäring. Under en lång period av fullständigt stillastående går det svenska jordbruket under första hälften av 1800-talet ändå mot en viss utveckling. Raab kommer att betyda mycket för denna under de trettio år som han driver Ryssbylund och några andra gårdar i Kalmar län. En ovillkorlig förutsättning för ett bättre jordbruk är d s.k. laga skiftets fullständiga genomförande. Det kommer att rycka upp jordbruket ur sekellång för-stelning, spara miljoner dagsverken och möjliggöra förbättrad åkerindelning och intensivare växtföljd.
Ännu på 1830-talet råder stor efterblivenhet inom jordbruket. Raabs styvson Emil Key har skildrat förhållandena som han uppfattar dem under sin tid på Ryssbylund i drastiska och mörka färger. Enligt honom är två- och treskiftesbruk ännu de vanligaste, svedjebruk förekommer ofta. Plogarna är av enklaste tänkbara konstruktion, ängarna är bara bättre beteshagar, gödselstäderna vanskötta, dranken (dvs. brännvinsbränningens biprodukt för framställning av teknisk sprit) betraktas som synnerligen betydelsefull för skörden och som foder till svinen.
Kreatursstammen är dvärgartad och svältfödd, smöret talg-likt och fullproppat med stora saltkorn. Missväxtår är inte ovanliga. Det är fattigt och eländigt. Att lägga ned kapital på förbättringar av en jordegendom anses vågat och pengar är det svårt att få tag i. Först på 1850-talet upprättas privatbanker och pengar kommer i omlopp för att investeras i jord-bruksegendomar.
Raab studerar jordbruk både i Skåne och i Danmark. Han får många idéer till förbättringar och han är bra på att tillämpa dem på sin egen gård. Först och främst blir växelbruket alltmer praktiserat. Med stor iver utför han torrläggnings- och nyodlingsprojekt. Även sockerbetsodling prövar han efter en studieresa till de stora sockerbetsfälten kring Magdeburg i Tyskland. För en mer genomtänkt och långsiktig skogsskötsel engagerar han sig mycket kraftigt. Han är orolig för att stora områden blir nedsatta i värde genom skogsskövling till förfång för kommande generationers rättigheter att utnyttja sina skogar.
Han avverkar mycket skog och anlägger en sågkvarn varefter exporten av virket sköts på egna skutor från Kalmar. På sin egendom driver Raab också diverse småindustrier. En kvarn går med förlust men ett bageri går bättre. Ett ölbryggeri inrättar han också. Det anses efter husbehovsbränningens avskaffande vara i nykterhetens intresse att åstadkomma bättre öl! Och för att inte vara beroende av någon dyr och anspråksfull tysk bryggmästare skickar han ende sonen Hugo till Tyskland för att utbilda sig till bryggare. I den allt viktigare potatisodlingen anlägger Raab på Ryssbylund en fabrik för sirapstillverkning av potatisstärkelse och där avverkas 50-60 tunnor potatis i veckan.
Nu har vi gått händelserna i förväg! Vi återvänder till Amadée och hans första år i Sverige. Redan 1823, tre år efter sin ankomst, finner vi Amadée på herrgården Kråkerum i Mönterås, tre mil från Ryssbylund. Vi vet inte vad han har för sig där men vi kan anta att han utför någon form av arbete inom lantbruket eller att han är där för att lära sig.
Wijkström: ”Min svärmor (anm: Amadées dotter Julie) har meddelat mig följande: Omkring år 1824 kom hennes far till Kråkerum” (Där finns två gårdar ”Västra” respektive ”Östra Kråkerum”). Några år senare hittar vi honom i Solberga, söder om Kalmar där han, enligt dottern Julie, arbetar som inspektor. Ordet inspektor vittnar om att hans roll är någon typ av arbetsledare-/förman.
Kråkerum är en herrgård i Mönsterås kommun. Gården är idag ett modernt lantbruk med historiska anor. Här bedrivs växtodling, grisuppfödning och skogsbruk. Kråkerum var släktgods för en av grenarna i den gamla svenska adelsät-ten Bielke. De omtalas första gången den 3 juli 1343 i ett gåvobrev, undertecknat av Nils och Sten Turesson Bielke.
Västra Kråkerum , Corps de logi
