Bland alla nu omskrivna mytomspunna historier kring vår anfaders bakgrund och börd finns ytterligare en som är väl värd att berättas. Den har inte minst under de senaste hundra åren satt fart på många av hans ättlingars energi och utredarlust för att ta reda på hur i all sina dar det hela hänger ihop. Inte minst har många inom släktgrenen Brun engagerat både sig själva och ett antal svenska och internationella experter i sökningen efter sanningen. Storyn handlar om en ring.
I arvet efter Amadée finns nämligen en vapenring som via hans änka Augusta har förts vidare till de två döttrar som gifter sig med var sin apotekare Brun i Hudiksvall. Ringen har sedan vandrat vidare inom släktkedjan Brun för att nu finnas hos min fyrmänning Agneta Lundeberg, född Brun.
Att det skulle finnas en ring efter Amadée har vi andra i släkten också känt till men vi har på goda grunder trott att ringen rimligen skulle återge det estelleska vapnet. Men så är inte fallet! Ringen uppvisar en för oss alla främmande vapensköld.
Varifrån kommer ringen? Varför bär Amadée denna ring? Vad föreställer sigillet? Hur gammal är den? Ja, frågorna blir många och vetskapen om ringen tar vår fantasi till ytterligare en nivå. På fotot av honom från äldre dagar syns ringen på hans högra hands pekfinger.
Amadées guldring med sten i onyx
Uppenbart är att avbildningen på denna ring inte är i när-heten av vare sig d´Estelles eller d´Oraisons vapensköldar. Den liknar överhuvudtaget inget av de vanligast förekommande typerna av vapensköldar från europeiska adelssläkter. Men vad föreställer den då? Vad vill den avbilda? Hur ska symbolerna i bilden tolkas? Många har undrat, en hel del släktingar har gissat och några har gått in för att ta reda på sanningen bakom ringen. Ingen har hittills lyckats bevisa dess historia fullt ut. Men måhända någon av nedanstående hypoteser börjar brännas?
Låt mig saxa ur några exempel på de efterforskningar som gjorts. Materialet har jag fått av Agneta Lundeberg. Jag börjar med ett dokument från vår släkting Margareta Piltz.
”PM beträffande den estelleska signetringens ursprung
Den 30 maj (1974) uppvisade jag det mig anförtrodda lacksigil-let för en ”Heraldiste” – firma vid namn BRENON, 75, Boule-vard Haussman, 75008, PARIS. Detsamma undersökte mycket noga med förstoringsglas av en av företagets kvinnliga experter i heraldik, som genast fastslog att ”le blason” ej kunde vara av franskt ursprung. Franska emblem visar aldrig, som här är fal-let, ett par horn på hjälmen. Härkomsten torde därför lämpligen sökas i Tyskland (ev. Elsass), Baltikum, Schweiz eller i anglosaxiska och nordiska länder, varvid Danmark nämndes. Förmodligen har ringen burits, menade hon, om den nu kommer från Frankrike, av en i Estelleska eller möjligen i d´Oraisonska släkten ingift kvinna av icke fransk börd. —
Stockholm den 25 juni 1974
Agnetas bror Anders Brun har 2001 varit i kontakt med engelska experter bland andra The International College of Arms of the Noblesse. Dessa har granskat ringen och kommit fram till att den möjligen är av tyskt ursprung. Han får rådet att gå till någon juvelerarfirma som är experter på sådana ringar.” Please be careful or it may become a very expensive exercise!” Organisationen kan i och för sig ta på sig att starta en sådan eftersökning men vill ha tusen pund (2001) för att just starta upp. Vad jag vet har Anders Brun inte nappat på erbjudandet.
Anders f.d. svärfar Axel Lewenhaupt har också varit en-gagerad i frågan och har haft kontakt med Sveriges stats-heraldiker Henrik Klackenberg på Riksarkivet.
”… På Nordenvalls rekommendation besökte jag 9 oktober (2001) statsheraldikern Henrik Klackenberg i Riksarkivet. Hans första reaktion när han granskat bilden var att det sannolikt inte var ett adelsvapen och ännu mindre något furstligt eftersom vapnet inte var kronprytt och det vanligaste tecknet på adelsvapen, nämligen hjälm också saknades. Med ledning av djuren med träd lovade han att forska i den tämligen rikhaltiga litteratur i ämnet som står till statsheraldikern förfogande på ämbetet”. I ett brev av den 4 december 2001 har sedan Klackenberg redovisat resultaten av sin efterforskning. Jag tar med det sista stycket:
Jaha! Då skulle således ringen härröra från en spansk sjöofficer vid namn Idiaquez på besök i Sverige i början på 1800-talet långt före Amadée kommer till Sverige!
Det finns en spännande fortsättning på denna story. Den handlar om att delar av den franska avsatta kungafamiljen under Napoleontiden i sin landsflykt besöker Sverige. I september 1804 anländer till Kalmar en fetlagd herre som kallas greven av Lille, bror till den avrättade kung Ludvig XVI, som efter Napoleons fall 1815, utropas till kung med namnet Ludvig XVIII. I detta sällskap finns också den avrättade kungens yngste brorson, hertigen av Angouleme, som en dag ska efterträdda sin farbror Ludvig XVIII under namnet Carl X.
Efter hand samlas allt fler ur den Bourbonska landsflyktiga familjen i Kalmar och till sist kommer även den yngste brodern, greven av Artois till Sverige. Bröderna har inte sett varandra på elva år och de möts i Ryssby där Ryssbylund ligger och där familjen Raab bor!
Om det nu skulle vara så att det bland det franska säll-skapet finns en spansk sjöofficer som heter Idiaquez och som av okänd anledning ger bort sin vapenring till någon inom familjen Raab och den sedan förvaras där för att ges till Amadée Estelle när han så småningom 1819 kommer dit som 15-åring. Ja, då är sagan slut!
Det är den troligtvis inte. Här finns ytterligare en ”påbyggnadsdel” som fångat några av Amadées ätteläggar under 1900-talet.
Jag hittar en PM med rubriken ”Fransmannen”, En familjetraditon belyst av historiska fakta”.
”Det finns, som vi vet, de inom släkten som hävdat att Amadée skulle vara betydligt äldre än sitt födelsebevis. ”Att han som 63 åring såg ut som en åttioåring”. Att han därigenom skulle kunna vara jämngammal med den avrättade kungens och Marie Antoinettes son, född 1785. Ingen vet om man lyckades smussla ut honom från fängelset Le Temple i Paris. Officiellt dör han 1795 av undernäring. Han missköts så till det grövsta av sina fångvaktare skomakaren Simon och hans hustru. Simon avrättas 1794 men hans hustru lever till 1819 och bedyrar hela sitt liv att pojken byttes ut mot en annan och räddades”.
Nu förstår ni vad dessa våra släktingar tänker avseende att gömma undan en (världsberömd) politisk prinsflykting i mörkaste Småland! Det börjar dra iväg alldeles förskräckligt långt bort även för att vara en saga.
I nutid har också Agneta engagerat sig kraftigt i ringens ursprung. Hon tycker ringens mystik är alltför spännande för att släppa den helt och hållet. Agneta har fått hjälp i sitt sökande av bibliotekarien Dag M. Hermfelt vid Kungliga Biblioteket. Han har varit mycket hjälpsam och sökt kartlägga olika alternativ. I brev till Agneta i mars 2013 redovisar han sina efterforskningar och skriver bland annat:
”Vesselhornen som hjälmprydnad och uttalandet från den heraldiska institutionen i Paris att denna hjälmprydnad inte förekommer i fransk heraldik gör att vi nog kan utesluta Frankrike som moderland för ringen.—. Inte heller Tyskland känns som ett alteranativ med tanke på Amadée Estelles franska ursprung.
Jag lutar alltså åt att ringen är svensk – vilket för 1600-talet inkluderar Finland. Idén att ringen vandrat i de släkter som familjen Raab härstammar från kändes som en naturlig hypotes värd att prövas – detta under förutsättning att ringens klack verkligen är från mitten av 1600-talet eller däromkring. —
Familjen Eketrä´s vapen har som sköldemärke en ”hund” mellan två träd. Ett par olika heraldiska lexika i KB påstår att det fyrfota djuret är en hund. I din rings sköld finns ett något större ”fyrfotadjur” framför ett träd. I övrigt överensstämmer vapnen! Att jag trots den lilla olikheten mellan din ring och Eketrä´s vapenbild inte utesluter en koppling mellan Eketrä och familjen Raab beror på att det även i svensk heraldik har före-kommit så kallade ”brisyrer”. Dessa brisyrer är små för-ändringar av vapenbilden som tillkom i syfte att skilja ett sigill-avtryck från exempelvis en broders. …
Allt detta sammantaget medför att jag tycker det är mödan värt att försöka utröna det genealogiska sambandet mellan Raabarna och Eketräsläkten”.
I en bilaga har Hermfelt sökt påvisa hur familjen Raabs släktskap med ätten Eketrä ser ut. Via släkterna Elgenstierna, Silfversparre och Ehrenborg kommer han fram till Adam Chris-tan Raab på Ryssbylund. Och sedan skriver han:
”Därefter KAN han ha skänkt den då omgjorda ringen till Amadée Estelle”. Vidare:
”Ett av problemen med mitt resonemang är den att vapenbil-den i Amadées ring trots allt inte är helt identisk med ätten Eketrä´s officiella vapen. Det är synd. Hade den varit det så hade vi varit ute på en tjockare is. Tron att det handlar om en brisyr är ju ett litet halmstrå. När det sedan gäller arvgången så bygger mitt resonemang på en konstruktion-/spekulation utifrån blodsband som kanske inte har så mycket att göra med arvet av en ring. Jag vill understryka det. Vi kan ju inte heller vara säkra på att Amadée Estelle fått ringen som gåva av familjen Raab. Mitt bidrag måste därför ses som ett hypotetiskt inlägg i forskningen kring den estelleska vapenringen. Kanske måste lösningen sökas på annat håll.
Dag M. Hermfelt
Bibliotekarie
Kungliga biblioteket”<
Så Amadée Estelle skulle gå omkring och bära en ring föreställande ätten Eketrä´s vapen? En mycket avlägsen släkting till Adam Christina Raab. Tala om halmstrå. Sammanfattningsvis har nu ett antal olika mer eller mindre häpnadsväckande alternativ sett dagens ljus och läsaren får själv dra sina slutsatser. Det finns gott om plats för dem som vill fortsätta sökandet efter sanningen om ringen. Den som ger sig i kast med uppgiften behöver dock utrusta sig med både mycket tid och mycket pengar. Lycka till!
Till dess fortsätter historien om ringen att vara just en saga. Nu börjar berättelsen om vad vi faktiskt tror oss veta om honom… och lite till.
Ringen som Amadée bar på sin högra hand
