Det går några år. Så händer den stora olyckan. Mitt uppe i arbetet insjuknar Karin i kräfta (cancer). På våren 1847 blir hon allt sämre. Den 9 maj 1847 dör Karin Estelle, bara 43 år gammal. Hon begravs den 21 maj i Mönsterås. Amadée är 43 år när han blir änkeman. De nu moderlösa barnen är 12, 7 respektive 6 år gamla. Carl Victor har hunnit bli 20 år och flyttar snart därifrån.
Det måste ha varit en sorgesam och svår tid för Amadée och barnen. Vad ska en man i sina bästa år och flerbarnspappa nu ta sig till? Hur ska han klara allt? Självfallet behöver han en kvinna att älska, en styvmor till alla barnen och en ny härska-rinna för hushållet.
Svaret kommer strax. Han uppvaktar den 19-åriga ”jungfrun” Augusta! Hur ofta de träffats under åren sedan de sågs på sonen Jakob Amadeus dop 1835 vet vi inte. Då var hon bara sex år. Vi antar att familjen Dahlgren har fortsatt att vara familjen Estelles vänner under åren som gått. Vem vet? De har kanske umgåtts flitigt?
Ett drygt år efter Karins bortgång, närmare bestämt den 25 juli 1848, viger sig ”Kavalleri Sergeanten vid Smålands Kung-liga Husar Regemente, enkling i första giftet Ludvig Paulus Victor Amadeus Estelle ifrån Mönsterås och Jungfrun Emelie Augusta Dahlgren f.12/8 1829 från Calmar”.
Bröllopet står i Kalmar. Han får en ung hustru, den gamle tjejtjusaren. Hon 19, han 44. Som seden är står brudens far, C. A. Dahlgren för inbjudan och kostnaderna. Mamman heter Botilda.
Amadées svärföräldrar C.A. och Botilda Dahlgren
Innan dess har mycket hänt den unga damen. Första hälften av 1800-talet är en mycket romantisk period och många dikter skrivs och pjäser uppförs för att roa varandra. Det verkar ha varit ett hektiskt nöjesliv för ungdomen i stan. Agneta, som skrivit om Augustas liv, har bl.a. hittat en inbjudan att öva in nya danser och hennes dansprogram.
Kärleksbrev skrivs och mottas. 1844 flyttar prostänkan Anna Beata Brunstedt med två söner till Kalmar. Sonen Carl Albert är 17 år och lär känna Augusta när hon är 15 år. Carl Albert förälskar sig i den vackra Augusta och skriver flera dikter till hennes ära. När hon bestämmer sig för att gifta sig med den 44-årige änkemannen Amadée skickar han henne ett avskedsbrev. Att Augusta faller för den äldre mannen kanske man kan förstå. Han är fortfarande en mycket stilig man, om man får döma av de tavlor som målas vid deras bröllop. Carl Albert är mycket mån om att bevara sin vänskap med Augusta och skriver flera brev till henne. Själv gifter han sig två år senare med Augustas syster Göthilda. Av bilder och brev att döma verkar de båda familjerna ha ett mycket nära förhållande till varandra.
1854 fyller Augusta 25 år och får en hyllningsdikt av sin svåger Carl Albert Brunstedt:
Brudparet Augusta och Amadée Estelle 1848 (av okänd konstnär)
Den 22 juli 1849 får Amadée och Augusta en dotter som döps i Mönsterås den 1 augusti. Hon får namnen, Alma Mary Ingeborg. Faddrar är Augustas föräldrar och hennes systrar, mamsellerna Göthilda och Ebba m.fl.
Och snart blir de fler. Den 21 juni 1852 får Amadée och Au-gusta en dotter som döps till Elna Hildur Alvina. Hon kommer alltid att kallas för ”Ellen”. Så småningom ska hon gifta sig med en klädeshandlare i Stockholm som heter Carl Fredrik Julin. Hon blir mor till tretton barn! Det är från henne som Thomas och hans släktgren härstammar. Redan året efter, den 6 november 1853, får de en son som döps till Carl Axel Ludvig Knut.
Mönsterås husförhörslängd 1847-60 A1:9 s 49
”Arrende för Kavallerisergeanten A. Estelle f. Marseille 1805 16/2 till Döderhult 1854 nr 14. Ludvig Paulus Victor Amadeus. Betyg till utbekommande af äktenskapslysning den 18 maj 1848. Vigdes i Kalmar den 25 juli 1848”.
Sedan står det något, ska vi säga, uppseendeväckande!
”Fanjunkare A. Estell plictat för brännvinstillverkning å hel-godag samt sedlighetsbrott. Se special i december 1853 Schalens Calmenensis…”
Jaha, vad är nu detta? Han har alltså fått betala böter för att ha tillverkat sprit på en förbjuden helgdag och måste införas i prästerskapets husförhörssystem. Och sedan detta med sedlighetsbrottet. Vad kan det ha bestått av?
Drottning Desideria (Desirée)
I tidigare släktforskning har det berättats en historia om ett möte mellan Amadée och drottning Desirée. ”År 1853 passerar drottning Desideria (Desirée) Kronobäck då Amadée sägs ha fått tillfälle att tala franska med henne”. Änkedrottningen, som vid tiden är en dam på 76 år, är på väg till Karskrona för vidare färd till Frankrike. Det kan berättas att hon aldrig kommer längre än till Karlskrona: hon är livrädd för att gå till sjöss. Vädret är heller inte bra. Hon vänder om.
Så här skriver författaren Herman Lindqvist om Desirée och hennes resor i boken Sveriges drottningar:
”Vid många tillfällen förklarade Desiree att hon fått nog av Sverige. Hon lätt packa sina koffertar, men varje gång avbröts avresan i sista minuten. Kungen eller skräcken för sjöresan hejdade henne. Vid ett tillfälle, då hon redan hunnit fylla sjuttiotre, kom hon så långt som till hamnen i Karlskrona. Men risken för blåst avskräckte henne även denna gång. Allt bagage togs iland igen och hon återvänder till Stockholm, en expedition som krävde sextio hästar vid varje byte”.
Här följer en ”berättelse” från Amadées barnbarn Sven Brun och Karin Estelle:
”När morfar arrenderade Kronobäck gjorde drottning Desideria på sin resa till Frankrike uppehåll på Kronobäck, som var öfversteboställe på Smålands husarer (anm. ska vara Kalmar regemente). Befolkningen i trakten talade länge om all den betjening, som kommit flera dagar i förväg för att laga mat och göra allt i ordning inför drottningens ankomst. Den äldre Inge-borg var då sex år. (Anm: Ingeborg, född 1849 och således fyra år vid tillfället eller också är tidpunkten för drottningens resa 1855.)
När drottningen stod och tittade ut öfver nejden frågade hon sin uppvaktning hvad det var för en gård som hon såg borta i terrängen. Då ingen visste det steg morfar fram och svarade henne på franska. Hon blef då så glad öfver att träffa en frans-man att hon tog morfar under armen och de promenerade om-kring i parken och pratade. Hela tiden hon var på Kronobäck fick morfar vara hennes uppvaktande kavaljer”.
NE.se:
Deside´ria, ursprungligen Désirée Clary, född 8 november 1777, död 17 december 1860, svensk–norsk drottning från 1818. Desideria hörde till en framstående borgarfamilj i Marseille. Hon uppvaktades flitigt som ung flicka av Napoleon, men gifte sig 1798 med marskalken Jean Baptiste Bernadotte, senare kung Karl XIV Johan av Sverige. Då denne 1810 valts till svensk tronföljare reste Desideria med maken och deras ende son Oscar till Sverige, men återvände till Paris redan 1811. Hon upprätthöll kontakten med sin make genom tät korrespondens och mötte honom också en gång i Paris 1814. Genom att Desideria kände Napoleon väl och omfattades av hans obrutna sympati kunde hon i flera sammanhang uppträda som medlare i motsättningar mellan Napoleon och Karl Johan.
Desideria kom tillbaka till Sverige för gott 1823 i samband med sin son prins Oscars bröllop med Joséphine av Leuchtenberg. Hon anpassade sig aldrig till de svenska förhållandena. Det kalla klimatet påverkade henne negativt, hon fann den svenska etiketten alltför stel och hon upprätthöll endast ett begränsat umgänge. Anekdoterna om Desiderias liv i det för henne märkliga Sverige är omfattande; hon lär ha sovit om dagarna och gjort ”natten till dag”.
