Våra amerikanska anförvanter anser sig stamma från samme d´Estelle som vi i Sverige betraktar som vår egen stamfader. Hans namn är Jean-André d´Estelle, som år 1515 kommer till Marseille där han blir ”Commissionnaire Royal d´Artilleri”. Han gifter sig den 12 december år 1525 med en adelsfröken som heter Jeanne de Pastier de Scillans. Liksom andra medlemmar av familjen d´Estelle sker bröllopet, enligt de amerikanska källorna, genom en civil akt inför en notarie och inte inför en präst. Detta, hävdar de, beror på att familjen Estelle är protestanter-/hugenotter.
Men som framgår av Provence historia tidigare är detta inte troligt, eller i varje fall högst osäkert. År 1525 finns inga hugenotter. I och för sig anses Provence senare ha varit ett starkt hugenottfäste. Hur är det egentligen med ceremonierna runt äktenskap på 1500-talet? Kanske sker både en civil och en kyrklig akt men ”registreringen” görs av det civila samhällets myndighet. Är det inte troligt att förälskade hugenotter också har bröllop inför sina präster?
Vad vi däremot med säkerhet vet är att vår egen Amadée, när han ungefär 250 år senare kommer till Sverige, är katolik. Han konverterar och blir protestant i samband med att han gifter sig med Karin Kjelleström. Vi vet till och med datumet när detta sker. Huruvida han är religiös eller inte vet vi dock ingenting om.
Om det nu skulle vara sant att Estellarna verkligen är hugenotter så kan det vara bra att fräscha upp kunskaperna om dessa religiösa människor. Hugenott är från cirka år 1550 en benämning på de protestanter i Frankrike som helt kommer under reformatorn Calvins inflytande. Rörelsen får anhängare bland affärsmän och hantverkare. Snart ansluter sig också läkare, advokater och ämbetsmän. Under 1540-talet är dess framgång så stor att den ses som ett hot mot den katolska kyrkan och staten varvid dessa på vanligt sätt griper till motåtgärder. Och våra amerikanska anförvanter har sin förklaring till varför de kallas hugenotter.
“There are many explanations of the name. One of the best is this:
The Protestants of Tours were forced to assemble at night to avoid arrest and did so at the gate of king Hugo, whom the people regarded as a spirit. A monk therefore in a sermon declared that the Lutherans should be called Huguenots, as kinsmen of king Hugo, in as much as they would only go out at night, as he did. The name became popular from 1560 on-wards”.
Också inom adeln börjar stora och mäktiga familjer som Bourbon och Condé stödja dem. En kritisk vändpunkt inträffar 1560, då drottning Katarina av Medici blir regent och förmyndare för sin son Karl IX. Hon försöker försona de religiösa partierna, men misslyckas. År 1562 utbryter de inbördes strider som kallas hugenottkrigen och som med kortare avbrott pågår fram till mitten av 1590-talet.
En klimax når konflikten 1572 under den så kallade ”Bartolomeinatten”, då Katarina iscensätter ett massmord på hugenotter i Paris och på många håll i landsorten. Som hugenotternas ledare framträder Henrik av Bourbon, kung av Navarra.
Massakern på hugenotter under Bartolomeinatten1572. Målning av
Dubois 1529 – 1584
När han 1589 också blir fransk kung tar han det upp-seendeväckande steget att avsvära sig protestantismen och kon-verterar till katolicismen (1593) för att försona de stridande parterna. ”Paris kan vara värt en mässa” är ett berömt uttryck som tillskrivs honom. År 1598 lyckas han åstadkomma enighet med ediktet i Nantes, som garanterar hugenotterna religionsfrihet.
Kardinal Richelieu
porträtt av Philippe de Champaigne
Mot slutet av 1620-talet går kardinal Richelieu på kungamaktens vägnar till angrepp mot hugenotternas militära fästen. När det sista av dessa, La Rochelle, faller får hugenotterna 1629 dock behålla sin trosfrihet. Deras ställning försämras under Ludvig XIV:s regim. Ediktet i Nantes tolkas alltmer restriktivt och upphävs helt och hållet 1685.
Mer än 400 000 hugenotter tvingas under de följande åren i landsflykt, däribland många av Frankrikes dugligaste köpmän, företagare och hantverkare. Under åren närmast före den franska revolutionen verkar upplysningsmän, bl.a. Voltaire, för hugenotternas sak, vilket leder till att dessa 1787 återfår sina medborgerliga rättigheter. Napoleon ställer 1802 den protestantiska kyrkan under statlig kontroll, en ordning som upphör när kyrkan skiljs från staten 1905.
