Släktforskaren Gunnar von Heidekens rapportering innehåller också ett avsnitt om Amadées mammas släkt.
”Vad återigen beträffar familjen d´Oraison så är denna en ännu äldre och förnämligare släkt med anor långt upp i medeltiden. Dess blomstringstid synes ha inträffat under 1300- och 1400-talen då de hörde till de mest inflytelserika i Provence. Enligt ”Histoire de la principale Noblesse de Provence”, av de Maynier, Aix 1719, utslocknade visserligen den urgamla ätten d´Oraison i mitten på 1400-talet på manssidan med en Pierre d´Oraison.
Dennes dotter Louise på sin tid det rikaste partiet i Provence, bortgiftes på 1450-talet av den mycket omskrivne galante kung René med Philibert d´Aqua, en av hans mest betrodda män såväl i i statsaffärer som i fruntimmersaffärer. Paret d´Aqua hade två söner av vilka den ene, Antoine Honoré, tog sin moders namn och vapen…
De gamla adelsmatriklarna upptar sedermera tre skilda grenar av familjen: branche de vicomtes de Cadenet du nom d´Aqua, branche des comtes de Boulbon et de Livarrot samt branche des anciens seigneurs de Clumans. Alla tre grenarna är emellertid upptagna som utdöda, den sistnämnda i medio av 1600-talet. Men enligt vad chefen för departementsarkivet försäkrat kan det icke råda något tvivel om att den i Marseille ännu på 1800- talet kvarlevande familjen d´Oraison av vilken en medlem 1791 gifter sig med en d´Estelle, är avkomlingar av den gamla feodalätten eller dess adopterade grenar.
Det var enligt hans utsago mycket vanligt att sedan de yngre sönerna i familjen övergått till mera borgerliga sysselsättningar och omgivningar, deras namn icke längre togs upp i stamträden och ättelängderna, medan de å andra sidan själva noga höll på sina adelsprefix och sina titlar av seigneur, (lord, herre), chevalier, (riddare) och écuyer, (väpnare).
I Marseilles kyrkoböcker och civilregister förekommer namnet d´Oraison nästan lika ofta som d´Estelle men det har varit omöjligt att sammanställa någon hållbar härledningskedja. Den förste omnämndes 1567 och för de flesta av dem utsättes titeln ”sieur”. De tycks ha varit borgare, avocats de la cour, till och med präster. Ett par har också varit ”consuls de la ville”; något motsvarande det engelska Mayor”.
